Inledning

Dagens rovdjursförvaltning är spridd på flera olika instanser och nivåer. Grunden till förvaltningen hittar man i regeringen övergripande mål om rovdjur som lyder:

"Den svenska staten ska ansvara för att björn, järv, lo, varg och kungsörn skall finnas i så stora antal att de långsiktigt finns kvar i den svenska faunan. De ska också ges möjlighet att spridas till sina naturliga utbredningsområden".

 

Samtidigt som detta mål ska uppnås kan andra intressen rimligtvis inte prioriteras bort till vilket pris som helst. Vart gränsen ska dras diskuteras livligt, och svaret varierar förstås beroende på vem man frågar. Säkert är i alla fall att rovdjursstammarna växer, och troligt är att ju fler rovdjur som finns desto fler djur och människor kommer skadas. Det vill säga så länge vi inte lär oss att leva med rovdjuren och på olika sätt förebygga de skador och konflikter som kan uppstå.

Oavsett om man fokuserar på konflikterna som rovdjuren skapar, eller på de lösningar som finns, är det viktigt att ha en väl fungerande rovdjursförvaltning. Detta kräver i sin tur en förankrad och sammanhållen rovdjurspolitik där de olika intressegrupperna strävar åt samma håll. I ett försök att ena grupperna beslutade man därför i propositionen "Sammanhållen rovdjurspolitik" (2000/01:57) om ett nationellt mål för respektive art. Målen talar om hur många årliga föryngringar som det minst ska finnas av respektive art, samt vart i landet de ska få finnas. 

I december 2007 presenterades den nya rovdjursutredningen - "Rovdjuren och deras förvaltning"  som syftade till att analysera effekterna av rovdjurstammarnas utveckling, samt att ge förslag på hur man kan utveckla den sammanhållna rovdjurspolitiken. Den 21 oktober 2009 antog Riksdagen utskottets proposition och därmed kommer flera förändringar ske i den svenska rovdjursförvaltningen. Bland annat kommer landet delas upp i tre förvaltningsområden, länsstyrelserna får mer ansvar och licensjakt på varg och järv kommer införas.  

Man har beräknat att den sammanhållna rovdjurspolitiken kostar staten ca 155 miljoner kronor per år. Detta är en stor och icke försumbar summa pengar, men sett ur ett annat perspektiv är det ungefär 20 kr per invånare och år, och satt i proportion till andra kostnader skulle samma summa pengar räcka till byggnaden av ca 4 km motorväg.