Illegal jakt

Vi vet idag att det bedrivs en relativt omfattande tjuvjakt på våra stora rovdjur. Av naturliga skäl vet ingen riktigt hur mycket som tjuvjagas. Forskning med hjälp av sändareförsedda rovdjur ger dock en vink av omfattningen. För björn uppskattas tjuvjakten vara lika stor som den lagliga jakten. Medan de som forskar på lodjur uppskattar tjuvjakten till något mindre än den lagliga jakten.
De senaste åren vet man att det har det skett en omfattande tjuvjakt på varg. Den illegala jakten på varg har ökat och är idag den starkast begränsande faktorn för vargstammen.
Orsakerna bakom tjuvjakten varierar, men generellt menar man att det finns tre kategorier av tjuvjägare. Tamdjursägare som gör vad de kan för att begränsa risken för skador på sina tamdjur. Jägare som är rädda för konkurrensen från rovdjuren, eller bara är hatiskt inställda till rovdjur. Människor som tjuvjagar för att tjäna pengar på fällda djur.

Många människor ryms inom de två första grupperna, men bara ett litet fåtal av dessa är beredda att gå så långt att de bryter mot lagen, för att uppnå sina syften. Dessa kriminella handlingar förstör för den förkrossande stora majoritet av landets jägare som följer lagen.

Järvsax hittad i Jämtlandsfjällen.

Dessutom innebär tjuvjakt på björn och lo i praktiken att den lagliga jakttilldelningen i motsvarande grad blir mindre. Tjuvjägarna stjäl helt enkelt jakttillfällen som annars skulle kunnat komma de laglydiga jägarna till del.
För vargens del innebär den illegala jakten att utökad skyddsjakt på varg skjuts alltmer på framtiden, eftersom de viltförvaltningsansvariga på riksnivå inte känner att de vet hur stor avskjutning stammen utsätts för.
Svenska Jägareförbundet tar starkt avstånd från illegal rovdjursjakt och har i ett par fall utfärdat belöningar på upp mot 100 000 kronor för information som leder till att tjuvskyttarna kan gripas.