Ersättningssystem

Benny Jonsson, Idre sameby

Regering och riksdag har bestämt att de stora rovdjuren ska finnas i livskraftiga stammar i Sverige, och att kostnaderna för detta ska betalas av oss alla. Ersättningen till renägarna baseras numera på antalet rovdjursföryngringar i området, och inte som tidigare, på hur många renar som bevisligen hittats rovdjursdödade. Under vintern finkammas därför renskötselområdet, nästan 40 procent av hela Sveriges yta, efter spår av varg, järv och lo. Björnen ligger då ännu i ide. Det kostar staten omkring fem miljoner kronor om året att få veta hur många rovdjur som finns i renskötselområdet.

En ren har ett slaktvärde på 1 500-5 000 kronor. Den statliga ersättningen täcker inte hela den ekonomiska förlusten för rovdjurstagna renar vilket gör att varje renägare får betala viss del själva. Ersättningen från staten för rovdjursförekomst i renskötselområdet var år 2009 59 miljoner kronor.Trots den relativt höga summan tror Öje Danell, forskare på SLU, att det endast täcker 40-60 % av förlusterna. - "Ändå får man ordet "bidragstagare" slängt i nacken", säger Benny Jonsson från Idre sameby... "Då blir man förbannad".

Benny menar att det måste till en långsiktigt hållbar lösning av rovdjursfrågorna.
– Det blir det aldrig om inte man har alla parter med sig. Vi kan inte ha livskraftiga stammar av alla rovdjursarter i varenda sameby. Det blir bara för mycket. Det måste också bli lättare för oss att få ta bort problemrovdjur. Vi måste få full ersättning för rovdjursskadorna.

Det nuvarande ersättningssystemet är uppbyggt efter konstaterade föryngringar, regelbunden förekomst av rovdjur och tillfällig förekomst av rovdjur.
För varje konstaterad föryngring av lo och järv får de 200 000 kr. För regelbunden förekomst av båda arterna får de 70 000 kr och för tillfällig förekomst 35 000 kr. För varg är motsvarande siffror 500 000, 80 000 och 35 000 kr. Ersättningen för björn och kungsörn bestäms från år till år och 2006 var den 1,6 respektive 1,1 miljoner.