Hur skydda sina renar?

För att skydda renägarnas intressen förekommer skyddsjakt på alla stora rovdjur. 2009 beviljades skyddsjakt på två järvar, två vargar tio björnar och 24 lodjur inom renskötselområdet. 

Anders Kråik från Tjallingens sameby säger följande om skyddsjakten;
- När så rovdjuren nu tillåtits öka för mycket i renskötselområdet, förväntar staten sig att vi agerar bödlar. Ett obetalt arbete som tar en jäkla tid. Jag ställer inte upp på det. Jag har dödat så många tusentals djur, mest renar förstås, så jag är mätt på den delen. Få samer jag känner vill ställa upp på den här skyddsjakten. Den är dessutom rena skämtet. Den borde ju vara effektiviserad, på skoter, med hundbur på skotern".  

Att förebygga angrepp på renar på annat sätt än med jakt är svårt, men på flera håll pågår försöksverksamhet för att se hur man ska kunna minska dödligheten i renhjordarna, framförallt kalvförlusterna. Detta gäller inte bara sett till rovdjuren, utan även till väder och vind, som är en annan stor fara för de unga kalvarna. Regeringen har också nyligen gett lantbruksuniversitet, SLU, i uppdrag att utarbeta åtgärder för att förebygga rovdjursangrepp på ren. Detta ska ske i samråd med Sametinget, Naturvårdsverket, berörda länsstyrelser och Svenska Samernas Riksförbunden och utredning beräknas vara klar 31 december 2009.

Förebyggande åtgärder kan vara att ha fler människor i närheten av renarna, tätare tillsyn eller hägnande av vajorna och matning av rovdjuren på betryggande avstånd under den kritiska kalvningsperioden.
Jon-Erik Jonsson, renägare i Grans sameby, säger;
- "Håller man på med renskötsel så får man acceptera ett visst svinn, det är naturligt. Men på en rimlig nivå. Du tål att se ett järvspår, om det inte är alltför ofta. Sametinget har kommit fram till att tioprocentiga förluster till rovdjur borde kunna anses vara rimligt. Men en del samebyar har verkligen drabbats hårt av rovdjuren".

Jon-Erik nämner Frostviken som ett exempel. Ett år slaktade de bara 150 djur, men fick samtidigt över en miljon i rovdjursersättning. Då är det inte längre rimligt. Vi i norr har ofta bara 30–50 procent av kalvarna kvar i november. Vi har alldeles för hög dödlighet, och vi måste pröva något nytt.

Jon-Erik fortsätter; -En del förluster, både till rovdjur och väder, går att förebyggagenom att skydda vajorna bättre under kalvningen. I två år har jag nu samlat mina vajor i hägn i Laisheden då de ska kalva. Det ger en jäkla skillnad i överlevnad. Men det blir också en djurisk kostnad i hägn och foder. Bara det fodret kostar mig över hundra kronor per djur, berättar han.