Åtling, det vill säga att lägga ut mat för att locka djur till en viss plats, är helt avgörande för större intäkter enligt många som sysslat med rovdjursturism inriktad på björn och järv. Åtlar för björn eller järv kan bestå av viltkött eller fisk. Även äpplen och melass, havre, honung och surströmming lockar björn. Varg kommer bara till döda djur, helst vilt.
Åtel är inte problemfritt. Dels finns en rad bestämmelser för vad som får, och inte får läggas ut, och var och hur det får göras. Där är lagtexterna svårtolkade och tillämpningen snårig.
Vill man lyckas med björnskådning är man tvungen att lära sig en massa om björn. Allting måste göras rätt, in i minsta detalj.
För att kött ska få läggas ut i naturen krävs att det är veterinärbesiktigat och köttet kommer från vilt. Ett undantag är om köttet ska användas enbart som lockbete och placeras på ett sådant sätt att inget djur kommer åt köttet. Då kan användning av slaktavfall vara tillåtet. Också själva platsen måste vara godkänd. Det måste göras långt bort från mänsklig bebyggelse och verksamhet. Är man inte markägare själv, måste man ha ett avtal med den/de som är det.
Det är också oklart om åtlar kan ge problem i form av rovdjur som lär sig att förknippa mat med lukten av människa.