Vilka är hindren idag för rovdjursturismens utveckling i Sverige?

Följande definierades under en workshop i rovdjursturism under FjällMistra i Umeå  28/9 2004:

• oklara och svårtolkade regler för användande av åtel leder till vad som kan upplevas som godtycklig behandling i olika län.
• oklarheter runt EU-lagstiftning, tolkningsmån och eventuella möjliga undantag om så skulle behövas.
• stor risk att investera tid och pengar, för att sedan på oklara grunder riskera att få yrkesförbud.
• tveksam attityd från myndighetshåll (både från länsstyrelser/länsveterinärer, Naturvårdsverket och Jordbruksverket).
• okunnighet hos förvaltande myndigheter om de möjligheter rovdjursturismen ger.
• några rovdjursforskare är skeptiska, trots att några forskningsprojekt om björnskådning hittills inte genomförts i Skandinavien.
• brist på rovdjursturismentreprenörer och -produkter. De goda exemplen saknas nästan helt, eftersom de hindras av myndigheterna
• forskning runt praktisk rovdjursturism och därmed data saknas helt
• vissa stora skogsföretag är negativa/tveksamma till åtel.
• en del jaktlag är tveksamma/negativa till åtling av stora rovdjur.
• det kan vara olika personer som tjänar på rovdjursturismen, respektive förlorar på rovdjuren.
• kvaliteten på gömslen och logi är ännu ofta för enkel för internationella resebyråers gäster.
• EU ´s och/eller Naturvårdsverkets regler hindrar tex lojaktsturism.
• en allmogejaktkultur som traditionellt varit negativ till jaktturism.
• alltför traditionellt tänkande kan i en del samebyar hindra unga samiska rovdjursturismentreprenörer.
• skogen avverkas hårt i södra Norrland. Det är svårt att bygga upp en långsiktig verksamhet i en vacker miljö, när miljön (skogen) avverkas inom några år. Större hänsyn skulle kunna tas till turistekonomiska värden i skogsbruket.